Epidemitider

Albert Camus roman Pesten (1947) läses vanligen som en allegori över nazisternas ockupation av Paris under andra världskriget. Den pågående coronakrisen bjuder dock in till en mer bokstavlig läsning och boken är en av flera fiktiva verk med pandemitematik som uppmärksammats den senaste tiden. 2010 skrev jag en B-uppsats i litteraturvetenskap om Pesten utifrån hur Camus i boken adresserar etiska frågor rörande svårigheten att balansera det individuella lyckoprojektet mot ansvar gentemot kollektivet. Till skillnad mot de tidigare verken Myten om Sisyfos (1942) och Främlingen (1942), är det just kollektivet snarare än individen som står i fokus i Pesten, men liksom i de tidigare böckerna är ”revolten” mot det absurda och onda i tillvaron i fokus. När epidemin slår till mot staden Oran vill inledningsvis få erkänna sjukdomens förekomst trots tydliga tecken. Enligt doktor Rieux, huvudpersonen och berättaren, för att slippa erkänna den inskränkning av friheten kombinerat med ansvar och ångest som ett pestutbrott skulle innebära. Såväl medborgare och myndigheter hemfaller åt vad existentialisterna kallar ”ond tro” och psykoanalytiker ”bortträngning”. De vill inte erkänna den kritiska situationens verklighet. Till och med förnekarna blir dock snart tvungna att erkänna pestens realitet och doktor Rieux är väl närmast att likna vid dagens epidemiologer, vars nyktra röster ska upplysa om vilka nödvändiga åtgärder som måste till för att stoppa smittspridningen. Till skillnad mot i Pesten har dock få förnekat förekomsten av SARS-CoV-2.

I Pesten är karaktären Rambert är en symbol för alla som hamnat i karantän när de varit på resande fot. Han blir fast i Oran där han tillfälligt råkar befinna sig för att skriva ett journalistiskt reportage. Då han inte är medborgare eller känner någon i staden anser han sig vara undantagen karantänsföreskrifterna och försöker arrangera sin flykt från staden. När flykten äntligen ska bli av ändrar han sig och stannar för att delta i bekämpningsarbetet. Han inser att skammen över att fly skulle plåga honom och därför blir ansvar inför kollektivet den enda möjliga vägen till den individuella lycka Rambert eftersträvar.

Den enda medborgare som njuter av pestens ankomst är Cottard, en efterlyst och suicidal kriminell som äntligen kan leva fritt tack vare att myndigheterna på grund av epidemin måste fokusera på annat. Cottard lever upp under epidemin, lättad över att alla i Oran befinner sig i en eländig situation och inte längre bara han själv. Cottard är som de incels som skadeglatt jublar över coronavirusets spridning eftersom det är inte längre bara är de som är socialt isolerade, utan alla ska lida som de själva har lidit.

Cottard är inte sen att utnyttja situationen till att profitera på smuggelaffärer, varför det också går att dra paralleller till exempelvis Alternativ för Sveriges William Hahne, som profiterar på människors rädsla genom att kränga munskydd till hutlösa överpriser. Dessa är inte ens effektiva skydd mot viruset, men väl en tjusig accessoar att matcha med foliehatten.

I Pesten framställs solidaritet och empati som centrala värden i kampen mot epidemin. I coronakrisen är vi kanske lite mindre idealistiska och nöjer oss med att lyda myndigheters rekommendationer och föreskrifter. Liksom i Pesten är det dock inte bara själva epidemin som hotar, utan även sönderfall av samhället. Gatorna är tomma, kollektivtrafiken likaså. Butiker stänger ner och gör nedskärningar, de som kan lägger om arbetet efter bästa förmåga.

Sedan i onsdags är all undervisning vid Lunds universitet förflyttad till webben. Detta medför ofrånkomligen en del digital stress, eftersom många av oss inte har erfarenheter av den typen av undervisningsformer. Själv höll jag i torsdags mitt första seminarium över Zoom, vilket gick okej efter omständigheterna. Att även vi som tillhör ämnen vars undervisningsformer är av det mer konservativa slaget nu tvingas lära oss mer om webb-undervisning kan möjligen bli en positiv följd av epidemin. Kanske inser vi också att vi klarar oss rätt bra utan vissa typer av möten och med fördel kan hålla andra möten digitalt. Eller så är situationen bara en försmak av en nära framtid i vilken hela våra liv kommer att utspelas i en molntjänst ägd av Jeff Bezos.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.