- Vem är du?
- Jag är deadline.
- Kommer du för att hämta min text?
- Jag har redan länge gått vid din sida.
- Det vet jag.
- Är du beredd?
- Min text är beredd, inte jag själv … Vänta ett ögonblick!
- Så säger ni alla. Men jag lämnar inga uppskov.
Deadline är den magiska linje som dödar författarens ego så att texten kan leva. Skrivprocessen pendlar mellan självhatets våndor och storhetsvansinnets överdådiga ambitioner. Det senare är det svåraste hindret att övervinna för den som vill bli klar med en text. Det finns alltid saker som behöver finjusteras: en mening som inte flyger; överflödiga upprepningar; något ord som visserligen fungerar men inte känns optimalt; något avsnitt som kanske borde flyttas; saker man uttalar sig om men eventuellt har missförstått; och alltid ett ytterligare slarvfel.
En före detta kollega berättade en anekdot om att när hen som nybliven doktorand lovade sin handledare att skriva en fantastisk avhandling sa handledaren: ”Nej! Skriv inte en fantastisk avhandling! Det slutar likadant för alla doktorander som gör det – de blir inte klara. Skriv en bra avhandling. Det räcker.”
Det är förstås inte lätt att veta när en text är tillräckligt bra för att anses klar – och det är därför deadlines är viktiga. De markerar ett absolut slut och skonar inte någon. De låter en veta att texten är klar när deadline infaller. Oavsett textens kvalitet. Jag tror på att hålla deadlines och att acceptera faktumet att många texter inte kommer vara i närheten av det ideal man fantiserat om i sitt narcissistiska och verklighetsfrånvända skrivarhuvud. Det får bli som det blev. Man får gå vidare och lära av misstagen och försöka skriva en bättre text nästa gång. Och gången efter det. Alla ens texter kommer gå samma öde till mötes: Att ges liv av en deadline som tvingar en att motvilligt sätta punkt.
Att det blir böcker av det jag skriver är tack vare deadline, förlag, redaktörer och korrekturläsare. / Jag skriver och det jag skriver blir aldrig klart. Men måste överges för annars blir det ingen bok.
– Bodil Malmsten, Så gör jag. Konsten att skriva
Efter humanismen 